Här i allmänt snack kan man ju ha lite konversationer... och det som slog mig nyss är att något som jag konstaterat är "standard/normalt" beteende i linuxvärlden är just distrohoppsmentaliteten som verkar vara ett typ normalt förfarande efter första halvåret/året in i folks linuxdebut.
Så jag är väldigt nyfiken på era erfarenheter och när började ni distrohoppa och när(OM) ni slutat, vad var det som gjorde att ni fastnade för en eller flera specifika distros?
Roliga missar/erfarenheter är alltid en snackis-bonus ju.
Startar jag tråden, så får jag väl krypa till korset själv.
För min del så var det när min mint 18.3 krascha.... jag installerade 19 och jag blev såååå besviken o sur... hetlevrad som jag var efter mina frustrationer när jag var på gång att typ kasta ut datorn genom fönstret (som några av er säkert minns)
så började jag kika runt efter något stabilare.. och hoppens våg var född. *hahahaha* Jag tror jag provade säkert 10-20 distros innan jag till slut fastnade för LMDE3-"xfce" som är en ruskigt bra distro "out of the box" bättre blev den med xfce miljö. Arch.. oj, jag var på tok för tidigt ute med att testa den.. typ ett halvår erfarenheter av linux och jag gav mig på denna... Ingen hitt kan jag säga o jag flydde den snabbare än vad det tog att installera den typ.
Open suse.. jag fick en bra känsla av den, men jag var lite för tidigt ute... men jag funderar på att prova den igen i framtiden när jag har lite mer "kött på benen" så att säga
Ubuntu's olika versioner (lubuntu, kubuntu o allt vad de hette)... Min erfarenhet var att ja, den fungerade o gjorde vad den skulle... men det var något, just-något jag inte kunde sätta fingret på... jag fick bara en blää-känsla när jag satt med den som jag inte kan förklara i bra beskrivande ord.
Tails... neee..
Manjaro... nopp, jag fastnade inte för den heller.
Här emellan kom det massor jag inte ens minns vilka det var ens.
Fedora... "missa likes" som jar-jar binks säger i starwars..... men sååå kass out of the box erfarenhet när det kommer till bärbara datorer.. Men jag gillar den till stationära datorer o jag kan inte riktigt släppa taget om den(ännu)... men ojojoj.. sååå frustrerad jag var när jag börja prova den... Det gick bara inte inaktivera det trådlösa nätverkskortet... [Fn] tangenternas funktioner fungerar bara inte.. Det går inte få dem att vilja fungera fullt ut heller.. kommandot via terminalen att stänga av det trådlösa fungerade.... i hela 2-5minuter, sedan autostarta nätverkskortet igen... men faaaan dåååå... Datorn var nära att ryka igen, som då när jag var superfrustrerad här inne 2018. *asg*
Sedan kom jag till slut till LMDE3... jag o datorn bara klicka.. så perfekt.. och så stabil... samt den vart ännu bättre med xfce.. allt bara funkar på mina tre olika laptops jag använder.. inget strul o allt bara flyter.. Det ända jag stör mig på är den korta supporten. *morrr
Debian har superlång, men LMDE som är baserad på Debian hakar inte på verkar det som. Det är det ända minuset jag har att säga... jaaa, samt att dela nätverksmappar via gui-style verkar omöjligt... dock har jag inte kikat färdigt på det problemet ännu.. Så vad lärde jag mig av dessa distro hopp som en hoppe-hare... Linux är linux och distros har inte så stor betydelse om man är lite mer avancerad användare... Man kan få Ubunto att se ut som Arch osv osv.. men med massor handpåläggning om man säger så.. Min nuvarande LMDE3 ser ut exakt lika dant som min 18.3xfce..
Men det jag lärt mig mer är att ju mer jag lär mig om linux, ju mer inser jag att ju mindre kan jag.
Har jag slutat distrohoppa... njae.. jag vet i katten. Jag är sugen på att prova rena Debian... men samtidigt så fungerar mina bärbara problemfritt med LMDE.. varför byta något som funkar lixom..... centOS kommer jag ge mig på framöver då jag måste byta OS på min server då 2008R2 oxå drabbats av EOL... Så det kanske jag startar trådar om här inne för att dels få hjälp av er som kan linux bättre än mig... samt det kanske är intressant läsning för andra.
Så vad är era mörka hemligheter i distrohopps världen?